Allvaret kring Corona-utbrottet blir allt mer påtagligt i London. Fram till ungefär 1,5 vecka sedan levde de flesta på som vanligt. Det var så klart många som pratade om Corona-viruset och man såg en hel del människor på stan med ansiktsmasker. Men de flesta fortsatte ändå gå till jobbet, gymmet och puben. Många följde utvecklingen i Italien, men det kändes fortfarande ganska långt borta och något som de kanske kunde få under kontroll efter att de satt hela norra delen av landet i karantän.

Men så plötsligt hände något. Jag vet själv när jag förstod på allvar att det här kunde bli riktigt illa. Det var förra tisdagen när jag fick flera nyhetsflashar i mobilen om att 168 människor hade dött i Italien. Bara de senaste 24 timmarna. Jag läste mängder och åter mängder av artiklar från internationella medier och reagerade över att det inte verkade finnas någon gemensam internationell respons. Alla länder tog sina egna beslut om hur man skulle hantera situationen. Vissa mer drastiska än andra.

Dagen efter gick jag till gymmet som vanligt. Det var fortfarande fullt med folk i klassen. Det stora samtalsämnet för dagen var hur svårt det var att få tag på toapapper.  Efter att jag var klar gick jag därför till min lokala butik för att köpa på mig några rullar för säkerhets skull. Hela hyllan där det normalt står toapapper, hushållspapper och wet wipes var helt länsad. Jag pratade med några tjejer som stod bredvid och suckade. De berättade att de varit på jakt efter toapapper sedan dagen innan. Det var slut överallt.

Jag tog en bild på den tomma hyllan och lade upp den på Facebook. Från svenskt håll skrattade folk. ”Vad galna britterna är som bunkrar toapapper. I Sverige är folk mycket lugnare”, ”ska vi buda över några rullar från Sverige?”. En vän i London sa att han inte trodde på att det var slut överallt. Han hade varit uppe på en stor butik en bit bort tre dagar tidigare och då hade det sett ut som vanligt. Jag svarade att det var då, nu lever vi i en ny verklighet. Men jag tog mig i alla fall runt till flera butiker i närheten på jakt efter toapapper.

Samma syn mötte mig överallt. Där det normalt står toapapper, var det numera ett tomrum. Till slut kom jag upp till den stora affären min vän pratat om där lagret var stort. Det såg likadant ut där. En lång rad helt länsad. Det stod en äldre dam bredvid mig som sa att hon inte sett någon liknande sen kriget. Med kriget syftade hon alltså på andra världskriget som slutade för 75 år sedan. Butikspersonalen sa att de hade fått en helt ny leverans vid 12.30 och att folk stått och köat medan de packade upp. Mindre en än timme senare var hela lagret slut. De hade aldrig varit med om något liknande. Jag köpte två paket hushållspapper och gick hem.

Efter det blev corona-viruset mer påtagligt för varje dag. Våra barns skola meddelade att de följde regeringens direktiv och skulle hålla öppen tills vidare. Men om man ville hålla sina barn hemma, var det helt okej. I början fortsatte de flesta skicka sina barn till skolan, men antalet minskar för varje dag som går. I föräldragruppen på Whatsapp säger allt fler föräldrar att de håller sina barn hemma för säkerhets skull. Någon tycker att alla skulle ta sitt ansvar och göra samma sak. Men på skolan försöker de köra på som vanligt, så länge det bara går. Idag var det nog bara hälften av barnen där.

Skolans budskap är att för barnens skull är det bra med vardagsrutiner och att försöka hålla uppe någon form av normalitet. De har självklart infört nya rutiner. Barnen ska tvätta händerna ofta. De ska inte längre ta läraren i hand före och efter skolan, något de har itutats sen nursery-tiden. Föräldrar är heller inte längre välkomna inne i skolans lokaler. I måndags hölls inplanerade kvartssamtal över telefon.

I måndags kom Boris Johnson med nya direktiv. Han uppmanade alla medborgare att ta sitt ansvar och undvika sociala kontakter. Gå inte till puben, restaurangen eller teatern. Undvik icke nödvändiga resor utomlands. Om du tillhör riskgruppen, det vill säga personer över 70 år, multisjuka och gravida kvinnor, undvik folksamlingar helt. Om någon i ditt hushåll får en ihållande hosta eller över 37,8 graders feber, ska alla i hushållet stanna hemma och isolera sig i 14 dagar.

Hans budskap fick effekt direkt. De flesta teater- och konsertarrangörer ställde in eller sköt upp kommande evenemang. De stora kungliga parkerna i London meddelade att alla lekplatser kommer spärras av. Många butiker håller stängt och pubarna ser allt mer ödsliga ut. Mitt gym är dock fortfarande öppet. De har sagt att alla klasser kommer att kortas ner så att de hinner städa före och efter. Det är viktigt att alla kunder håller ett säkert avstånd från varandra, därför kommer bara hälften så många som vanligt tillåtas komma in. Alla måste tvätta händerna noga, samt alla vikter efter användning. Självklart får man inte komma dit om man uppvisar minsta symptom på att vara smittad av Corona-viruset.

Jag funderade länge på om jag skulle gå dit. Men till slut tog jag beslutet att göra det. Vem vet när man får träna på ett gym nästa gång? Det här kan pågå fram till sommaren och det kanske blir ett ännu större utbrott nästa år. Mycket riktigt var vi bara hälften så många som vanligt. Om ens det. Alla vi stammisar var där som vanligt, medan de mer sporadiska besökarna lös med sin frånvaro. Corona-viruset är förmodligen den bästa ursäkten någonsin att slippa gå till gymmet.

Stämningen har nog aldrig varit så god! Folk dansade och sjöng med i musiken. Efteråt bytte många telefonnummer och vi kom överens om att ha gruppträningar i parken när gymmet stänger ner. De flesta tippar att det sker senare i veckan och absolut till nästa vecka. Om det blir som i Frankrike att man inte ens får träna ihop, kan vi skicka uppmuntrande meddelanden till varandra i en gruppchatt eller hjälpa varandra att handla mat om någon hamnar i hemmakarantän.

I omklädningsrummet som normalt är ganska tyst delade alla tips med varandra om var man kan köpa toapapper, pasta och torrprodukter. Konsensus var att skippa de större livsmedelskedjorna och istället gå till tobakshandlaren runt hörnet. De anpassar sina orderleveranser direkt och den stora massan fattar inte vilka guldgruvor de är i bunkringstider. Vi gick därifrån och vinkade adjö. Mörka moln tornade upp sig i horisonten. De flesta förbereder sig på en lockdown. ”Stay safe! Hoppas att vi ses snart. Om inte, ta hand om er!”.